1 månad och 5 dagar....
... är den tid som återstår i Sverige för mig. Det känns som en evighet, hela 5 veckor.
På dessa veckor vill jag hinna umgås massvis med mina vänner och med min familj. Er jag kommer sakna så när jag åker iväg. Men det är ju bara ett år, de kommer gå fort. Snart är jag hemma igen!
Beställde även en personlig almanacka för året, eftersom jag alltid måste skriva ner allt som händer. La denna bild som framsida och min startmånad är september, då jag anländer till familjen. Fick idén av Jasmine.
att vänta
Att vänta är bland det värsta som finns, och det är typ det enda min dag bestått av!
Först gick vi upp as tidigt, och åkte till ambassaden för att fixa visum. Då fick vi vänta där utanför typ 30 min, tur att solen sken. Sen när vi väl kom in på ambassaden fick man vänta på att få komma och lämna in pappren. Sen fick man sätta sig ner och vänta på att man skulle få prata med en dam och få sitt visum. Sen gick vi till CC´s kontor, och fick vänta tills mötet börja. Efter mötet gick vi och åt, sen fick vi fördröja tiden med fika också eftersom vi vänta på vårat tåg. Sen satte vi oss i godtid på stationen och vänta på tåget. Väl på tåget gick allt bra, men i Göteborg fick vi vänta på en buss, så vi tog en annan för att slippa vänta. Så hoppa vi av i Ljungkile och fick vänta på våran skjuts, och fick problem. Så vi vänta där i tre timmar. Sen när vi äntligen ska åka iväg, inser vi att färjan inte gick direkt så vi fick vänta på den. Väl över på andra sidan fick vi även vänta på att bli uppplockades där.
Skulle jag berätta för er hur våran resa hem sett ut skulle ingen tro mig, den var så klockren ;)
Har iallafall varit i Stcokholm nu och fixat mitt visum och träffat massa härliga tjejer som också ska till USA. Vi var flera stycken som skulle till Boston området, så skulle höras med några av dem. Är verkligen super taggad på detta nu, hoppas det blir bra! :D
Efter två dagar med enbart au pair snack och presentsnack känner jag att det just nu är det sista jag vill prata om. Så hilma skönt på tåget hem med Sofia och Jessica, inget snack om allt det där! Blev ju helt kaos i huvudet av att lyssna och prata om allt som kommer hända och vem som ska vart. Men kul var det!
Först gick vi upp as tidigt, och åkte till ambassaden för att fixa visum. Då fick vi vänta där utanför typ 30 min, tur att solen sken. Sen när vi väl kom in på ambassaden fick man vänta på att få komma och lämna in pappren. Sen fick man sätta sig ner och vänta på att man skulle få prata med en dam och få sitt visum. Sen gick vi till CC´s kontor, och fick vänta tills mötet börja. Efter mötet gick vi och åt, sen fick vi fördröja tiden med fika också eftersom vi vänta på vårat tåg. Sen satte vi oss i godtid på stationen och vänta på tåget. Väl på tåget gick allt bra, men i Göteborg fick vi vänta på en buss, så vi tog en annan för att slippa vänta. Så hoppa vi av i Ljungkile och fick vänta på våran skjuts, och fick problem. Så vi vänta där i tre timmar. Sen när vi äntligen ska åka iväg, inser vi att färjan inte gick direkt så vi fick vänta på den. Väl över på andra sidan fick vi även vänta på att bli uppplockades där.
Skulle jag berätta för er hur våran resa hem sett ut skulle ingen tro mig, den var så klockren ;)
Har iallafall varit i Stcokholm nu och fixat mitt visum och träffat massa härliga tjejer som också ska till USA. Vi var flera stycken som skulle till Boston området, så skulle höras med några av dem. Är verkligen super taggad på detta nu, hoppas det blir bra! :D
Efter två dagar med enbart au pair snack och presentsnack känner jag att det just nu är det sista jag vill prata om. Så hilma skönt på tåget hem med Sofia och Jessica, inget snack om allt det där! Blev ju helt kaos i huvudet av att lyssna och prata om allt som kommer hända och vem som ska vart. Men kul var det!
Vi fick iallafall våra visum, så nu är de bara packningen kvar!
lite rörigt
Känner att det är rätt så rörigt i mitt huvud just nu. Försöker organisera allt inför Stcokholmsresan nu. Massavis papper som ska fyllas i och tas med, saker som ska betalas och hit och dit. Känner mig lite vilsen, men med hjälp av Jessica och Sofia tror jag att vi får med oss allt! :)
